Fosterställning...

Igår började jag hux flux må riktigt dåligt på morgonkvisten. Hela dagen blev en lång längtan efter att få krypa ner i fosterställning i sängen och så fick det också bli från det att jag kom hem vid halv fyra tills klockan ringde vid halv sju imorse. Febern var hög och jag varvade svettattacker med sådan frossa att jag hackade tänder så hårt att Älskling vaknade. Konstigt nog inga andra symptom, bara feber och totalt golvad.

Att vara sjuk är väl egentligen ingen big deal, vi drabbas alla av det. Däremot är det extra ruttet när man exempelvis jobbar i skolan och vet att klockan kvart i åtta kommer det att stå 26 elever som slitit sig ur sängen för att komma på lektionen. Trots att man egentligen inte borde, befann jag och mitt samvete mig därför på skolan vid tio i sju och gjorde ordning material till min vikarie.

Sedan bar det raka vägen hem till sovrummet, där jag och September har fortsatt i fosterlägesposition hela dagen. Hon har kickat extra mycket idag och jag låtsas att det är för att göra mig glad. Vet inte hur det är med småttingar, men min gamla hund Mickey Mouse var alltid extra gosig när man var sjuk...

Love,

Carro the Sickling

Bästa träningen...

Svetten lackar...

Den överlägset bästa träningen för mig just nu är afron, som jag kör hemma i vardagsrummet till härlig sommarmusik. Jag är så otroligt glad att jag gav det en chans på mitt Training Camp i Portugal i mars, för annars hade jag ju gått miste om denna fantastiska träningsform. Den är superkul, samtidigt som den formar och stärker det som många klassar som vårt viktigast område: bålen.

Monte Gordo, snart tre månader sen.

Eftersom de flesta rörelser utförs med fötterna brett isär och låg tyngdpunkt, piskas även ben och rumpa rejält. Det är mycket armar med också, så mot slutet av passet når tröttheten bröst och axlar. När man lokaliserar kvinnors vanligaste "problemområden", brukar just midja, höfter och rumpa hamna högt upp på listan, så afro är alltså ett optimalt kompliment när man vill uppnå formen med stort F. Självklart passar det män också, särskilt de som gillar att dansa, släppa loss och  gå lite Wild 'n' Crazy.

Förutom att afro formar kroppen, så tränas även hjärtat. Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Det spelar ingen roll hur stora biceps eller framträdande magrutor man har, om pumpen inte orkar.

Hjärtat är vår aboslut viktigaste muskel. Som gravid är jag extra noga med pulsen nu och gårdagens pass med 147 i medelpuls och 171 i maxpuls är det hårdaste jag kör för tillfället. Innan jag visste ordet av,  hade sedan 45 riktigt svettiga, sköna och roliga minuter passerat. 

 Love,

Carro

Pingsthelgen...

En otroligt härlig helg har nu passerat. Den har bjudit på många trevliga inslag. Jag har bland annat avklarat två promenader utan nämnvärda ryggbesvär. Så himla skönt! Däremot har det istället inte kännts helt hundra fram vid de (forna) nedre magmusklerna, men det hade förhoppningsvis med frökens Septembers dagsposition att göra. Nu håller jag tummarna för att jag även kommer att klara av crosstrainern i veckan, det skulle göra gott för både kropp och knopp.

I fredags bjöd vi hit mor och far på en tidig morsdags-middag. Älskling grillade i vanlig ordning med delikat resultat och jag gjorde (kors i taket) mitt livs första tårta! Vuxenpoängen haglar in...

Vi har till skillnad från många andra, inte haft någon högsommarvärme de gångna dagarna, men i lä har det varit riktigt skönt. Vid åttatiden på kvällen har det fortfarande varit riktigt behagligt och jag fascineras lika mycket varje år av de ljusa kvällarna och nätterna. Det här är min tid på året. Jag fylls av en otroligt positiv energi och känner mig allmänt lugn och harmonisk inombords. Det gäller bara att stanna upp och andas in.

Att fånga dagen, ögonblicken, för just dessa -

kommer aldrig igen...

Love,

Carro

Träningen...

Det har inte blivit mycket till träning de senaste tre veckorna. Först blev jag ju sjuk och i samma veva började ryggen strejka på allvar. Sedan blev det semester och det enda jag åstadkom i träningsväg då, var några sammanlagda timmars vollybollspel under de tre första dagarna. Sedan gjorde sig ryggen påmind igen och i kombination med den stigande värmen, blev det bara lata dagar på solstolen mot slutet av semestern.

Nu har dock den kollapsade magen börjat samarbeta lite bättre med mig, så imorgon tänkte jag faktiskt prova på en promenad. Ingen powerwalk i högt tempo och med långa kliv, men kanske en minipowerwalk. Det vill säga en promenad med små små steg, tagna i högsta möjliga tempo. Man blir smått galen av att inte kunna köra på med träningen.

Håller tummarna för att ryggen fixar morgondagens utmaning!

Love,

Carro

Wrong place. Wrong time.

Media överöser oss med väderprognoser just nu. Löpsedlarna är mer positiva än någonsin över den så kallade SUPERVÄRMEN. Otroligt nog så verkar den "drabba" hela södra och mellersta Sverige UTOM Söderhamn.

Sablarns kustklimat... Bollnäs, som ligger 4 mil västerut, får 26 grader på fredag, medan vi får huttra i 17 grader. Vi är helt enkelt på fel plats. Vid fel tillfälle. Längtar så himlarns mycket efter de ljumma sommarnätterna, för att inte tala om årets premiärdopp i Sverige.

Utsikten från vår lunchrestaurang i Egypten

Bortsett från att vädergubbarna måste skriva ut Söderhamnstemperaturen inom parentes på Sveriges väderkarta (eftersom den skiljer så markant från omkringliggande områden), är det nedförsbacke nu. Om exakt fyra veckor går jag på semester och i skrivandets stund vet jag inte hur länge den varar, men minst till mitten på augusti i alla fall. Fröken September får avgöra det.

Ha en fin dag där ute!



Love,

Carro

Semester på Riktigt

Mina senaste semestrar har var just riktiga semestrar. Jag har somnat före tio nästan varje kväll (ibland redan vid nio) för att sedan vakna utvilad när klockan har ringt vid halv sju. När vi var i Thailand över jul, tror jag inte att vi somnade före klockan tolv en enda kväll och går man tillbaka längre i tiden så behövde man praktiskt taget en semester EFTER semestern för att kunna sova tillbaka förlorade timmar.

Den här resan var det en del maneter i vattnet, särskilt på morgonen. Jag är inget superfan av maneter, men simmade ändå ganska tryggt i vetskapen om de inte var farliga.

Till skillnad mot annars, var jag inte ute på någon snorkeltur eller delfinsafari den här resan. Jag var lite illamående och kistan gav upp redan på onsdagen, så jag ansåg det vara säkrare att ligga på stranden än att vara ute och guppa på en båt i Röda Havet. Lite synd, för det är ett fantastiskt snorkelvatten. Det bästa i världen enligt många proffs.

Kamelen Oskar vandrade omkring på stranden i vanlig ordning. Jag gillar inte sådant, utan rent av hatar det. Mest för att han hade poblem med ett knä, så att han gick och haltade. Djurplågeri. För att folk ska tjäna pengar. Påminner om minielefanterna i Thailand. Tycker att det är lite upp till oss turister också, att inte hjälpa till och bidra ekonomiskt till sådant.

Strandklänning inköpt i Thailand för 50 kronor.

Love,

Carro

Tillbaka i Svea Rike

Igår kväll kom vi tillbaka från en oerhört skön semester i Hurghada, Egypten. Det var elfte gången jag var där, bodde på samma hotell och njöt av det fantastiska klimatet, som jag hittills inte funnit någon annanstans i världen.

Utsikten från vår balkong

Vi tillbringade praktiskt taget all tid på stranden, från det att klockan ringde vid halv sju tills det att solen började dala närmare halv sex på eftermiddagen. Vi tog visserligen en kombinerad lunch/siesta mellan tolv och halv tre eftersom solen vid den tiden är i starkaste laget.

30 grader i skuggan klockan 17.20 - dags att lämna playan.

Jag beklagade mig ju lite över välmåendet innan jag åkte, men faktum var att både förkylningen och hostan försvann i praktiskt taget samma sekund som jag satte min fot på afrikansk mark. Värken i ryggen blev också bättre. Däremot kan jag inte ta vanliga "bröstsimtag" med benen, vilket förvånande mig lite. Nästan överallt kan man ju läsa att simning är den perfekta träningsformen för gravida, men tydligen passade det inte mig och mina fogar. Som tur var, är Röda Havet otroligt salt, så det räcker med att simma med överkroppen för att ta sig framåt.

Det känns lite overkligt att komma tillbaka till verkligheten. Igår var det visserligen 19 grader när vi landade på Arlanda strax före 19.00, men idag har i ynka 11 grader i Söderhamn.

Behöver jag säga att jag föredrar värmen?

Att jag föredrar solstolen framför kontorsstolen?

Love,

Carro